Historien kändes vagt bekant och mycket riktigt bygger den på novellen ”The Lottery” av Shirley Jackson, ni vet den amerikanska författarinnan som på 1950-talet skrev skräckromaner som ”The Haunting of Hill House” m fl. The Lottery handlar om ett mystiskt lotteri som traditionsenligt går av stapeln varje år i en liten amerikansk småstad. Men det är ett lotteri som du inte vill vinna. MacLarens Population 436 omformar Jacksons i huvudsak hedniska tema och placerar historien i ett kristet sammanhang. Egentligen så är det inget nytt vi får ta del av, men MacLaren ger oss emellertid en underhållande berättelse som funkar bra om man inte har allt för höga förväntningar.

Filmens huvudperson är statstjänstemannen Steve Kady (Jeremy Sisto, mest känd från Six Feet Under) som arbetar för den amerikanska folkräkningsbyrån. En dag upptäcker han ett märkligt fenomen, i det lilla samhället Rockwell Falls har befolkningsantalet varit exakt 436 stycken i över hundra år. Han reser därför dit för att undersöka saken närmare, men detta visar sig bli något helt annat än ett rutinuppdrag och Kady inser snart att han snubblat över en mörk hemlighet som en del kommer att göra allt som står i deras makt för att bevara. Redan när filmen drar igång får vi en tydlig presentation av själva huvudkonceptet. Samtidigt som en kvinna ses föda ett barn parallellklipps scener in där en bilist förföljs av polisen. Just när barnet föds slutar biljakten i en förödande krasch – en föds och en dör. Skulle inte detta vara tydligt nog ses Rockwell Falls stadskylt i bakgrunden medan bilvraket brinner, med tillägget Population 436 klart synligt ingraverat. När Kady anländer till trakten blir han först rådd att vända åter av Kathy Most (Leigh Enns), en av Rockwell Falls unga invånare han stöter på efter det hans bil fått punktering. Kady har emellertid beslutat sig för att fortsätta sitt uppdrag och får snart hjälp av stadens polis att ta sig den sista biten. Väl framme blir han väl mottagen, Kady bjuds på sång, dans vänliga leenden och fantastisk äppelpaj naturligtvis. Han vandrar runt i den lilla staden och pratar med folk för att få ett hum om vari det statistiska felet med folkbokföringen kan ligga, för ett fel måste det ju handla om. Snart har han blivit god vän med vicesheriff Bobby Caine (Fred Durst!!!!) som tar med honom på skjutövningar. Man kan ju undra varför, några brott sägs ju aldrig begås i Rockwell Falls, idyllen ingen någonsin har velat lämna. ”Solidarity and steadfastness. We are the union of the Divine, and we shall cherish equilibrium and peace”, ja det är stadens officiella slogan som inpräntas i alla från det de är små. Men under ytan är inte allting perfekt, det finns en sjukdom som härjar bland visa av stans invånare, en sjukdom som kallas “The Fever” kort och gott. Denna feber gör dig galen, eftersom den framkallar en önskan om att vilja lämna Rockwell Falls. En sådan önskan är ju ren galenskap och måste botas. Kady inser att det kanske inte kommer att bli så lätt att återvända hem med den information han har trots allt. Och vad händer om invånarna nu anser att Kadys närvaro innebär att invånarantalet i Rockwell Falls stigit till 437?

Population 436 är en psykologisk thriller som för tankarna till filmer som ”The Wicker Man” och ”The Village”, ja även ”Two Thousand Maniacs” dyker upp i bakhuvudet (fast utan blodslafs då så klart). Visst, det är en lågbudgetfilm som ibland känns som en TV-produktion – detta kanske inte är så konstigt eftersom regissör MacLaren kanske mest är känd för att ha arbetat med TV-serier som Arkiv X – men detta utgör inte något huvudproblem i sig. Population 436 har i grunden de förutsättningar som skulle kunna göra detta till en riktigt bra film. Skådespelarnas insatser är t ex helt ok. Vi har inga större namn i denna produktion men det gör inget. Invånarna i Rockwell Falls porträtteras på ett bra sätt, ja detta gäller faktiskt även Fred Durst som vicesheriff Bobby. Man kan tycka vad man vill om Limp bizkit, men i det är sammanhanget duger han gott. Miljön är också som gjord för att skapa den rätta stämningen. Det känns som vi befinner oss i en liten håla befolkad av fanatiska rednecks. Det finns också en underliggande spänning som hela tiden lyckas hålla intresset vid liv. Man vill ha reda på vad det är som egentligen driver dessa människors handlande.

Vad som gör att filmen tyvärr tappar en del är emellertid just själva upplägget. Mycket avslöjas med en gång på ett övertydligt sätt och man vet på ett tidigt stadium ungefär vad man kan förvänta sig. Det hade varit bättre om vi inte fått så mycket av själva huvudpremissen för filmen avslöjad med en gång. Vi vet således snabbt vad det är för förutsättningar som gäller, sen handlar det om utifall saker och ting kommer att ändras eller inte. Vi bjuds inte heller på några särskilt dramatiska eller spektakulära scener, utan filmen flyter på i ungefär samma takt. Att denna rulle fått en R-rating i USA är helt obegripligt. Här finns inget blodigt våld eller några explicita sex- eller nakenscener. Förväntar man sig något sådant lär man bli besviken. I och med den ganska förutsägbara historien och det ganska givna slutet samt att vi inte får något annat spekulativt som kompensation för detta sjunker betyget en del.

Population 436 är I slutändan en godkänd thriller. Den ger underhållning för stunden men är inget man lägger på minnet. I jämförelse med andra filmer i samma klass, som t ex den usla ”The Village” är detta en klart sevärd film som undviker att gå i en del enkla fällor. Slutprodukten kunde dock varit bättre med ett annat upplägg och lite mer trevliga och stämningshöjande skräckinslag.