Restriktionerna är för tillfället ett obehagligt minne blott och vi studsar nu åter ut som kalvar på grönbete Och apropå kalvar samt liknande kosläpp, vad passar då bättre än att plocka upp det klassiska temat djurskräck. Detta är ju en välkänd subgenre inom skräckfilm, inte så konstigt då den hotfulla naturen är något alla kan relatera till, och det har skapats berättelser utifrån detta ämne så länge människans kreativa fantasi alstrat historier att berätta, sanna eller fiktiva. På film kan vi spåra djurskräckstemat så långt tillbaka i filmhistorien som ”The Lost World” från 1925 och sedan dess har det rullat på med produktioner som skapat ett allt större utbud inom den vildvuxna genre som bl a brukar benämnas creature features eller eco-horror. Att naturen en gång ska slå tillbaka mot oss människor för hur vi exploaterat och skövlat den är ju ett tacksamt upplägg att jobba med. Vi är ju vana att betrakta oss själva som den varelse som befinner sig överst i näringskedjan men innerst inne vet vi hur svaga och hjälplösa vi egentligen kan vara utan alla de hjälpmedel som vi använder för att befästa vår ställning och trygghet med. Just rädslan för att hamna i en situation där vår svaghet blottläggs, utsatta och försvarslösa i en ogästvänlig och okänd miljö där faran kan lura i mörkret och ingen räddning finns till hands är ju något högst påtagligt, en situation vi säkert alla varit med om någon gång i livet. Det kan röra sig om att gå vilse i skogen eller vara ensam och isolerad på landsbygden. Kanske det har rört sig om en båttur ute på havet där det är lätt att tappa bort sig. Det är då galna seriemördare eller mordiska monster inte är det främsta man fruktar, utan naturen själv. Hemma i vårt eget skapligt trygga land behöver vi dock inte vara alltför rädda för att tvingas undvika farliga rovdjur som hajar, tigrar, ormar eller giftspindlar, men det finns emellertid ändå en risk att stöta på en björn, varg eller ett ilsket vildsvin. Men kan vi ens vara säkra i vårt eget hem egentligen? För vem vet vad som kan flyga i tämligen ofarliga djur som finns i vår omgivning dagligen, husdjur som hundar, katter och fåglar, ja även ulliga gulliga får. Vad skulle hända om de plötsligt fick mordiska instinkter och vill döda oss? Faktum är att några av de mest effektiva skräckfilmsscener som spelats in innefattar mordiska djur som blivit skrämmande intelligenta, aggressiva och storvuxna. Vanligtvis är detta så klart ett resultat av mänskliga vetenskapliga experiment, totala brist på respekt för naturen, allmän nonchalans eller slarv, dumhet eller kanske ren otur. Och så står vi då där, en egentlig svag och försvarslös varelse i kamp mot djur som har väldigt mycket bättre medfödda förutsättningar att slåss på liv och död. 

Ser vi till milstolpar inom djurskräcksgenren är det framför allt två filmer som är epokgörande (möjligtvis kunde ”King Kong” från 1933 räknats in, men det klassas nog bättre som monsterfilm), ”The Birds”, regisserad av Alfred Hitchcock 1963; och Steven Spielbergs ”Jaws” från 1975. Det är ingen underdrift att påstå att de flesta skräckfilmer på temat mordiska djur sedan dess på något vis har inspirerats av dessa två mästerverk. Det stora uppsvinget för denna genre inföll just under 1970-talet, då oron för miljökatastrofer som följd av den teknologiska utvecklingens framfart och överexploateringen av jordens resurser växte sig allt starkare. När skulle naturen slå tillbaka? Kanske i form av gigantiska mordiska kaniner, ”Night of the Lepus” 1972, otäcka grodor ”Frogs” 1972, stingsliga bin, ”Killer Bees 1974 och ”The Swarm” 1978, intelligenta myror som vill kriga, ”Phase IV” 1974 och ”Empire of the Ants” 1977, glupska fiskar, ”Piranha” 1978, hämndlystna hundar, ”Dogs” 1976 och ”The Pack” 1977 samt tja … grisar, ”Pigs” 1973. Under 1980-talet upplevde djurskräck-genren en svacka. Nu var det mer dystopiska skildringar av en framtid med skövlad natur som fick ge uttryck åt vår oro över vad vår rovdrift på miljön skulle kunna medföra. Filmer som “Mad Max” serien, “Escape From New York”, “Blade Runner”, “The Running Man”, “The Quiet Earth” och “Night of the Comet” är exempel på produktioner som kom att casha in på denna nya trend. Skräckgenren hade å andra sidan mer eller mindre uppfyllt av slasher-trenden och mordiska sjur var tämligen ute. Ett par noterbara undantag var filmer som ”Alligator” 1980 och ”Dark Age” 1986, ”Cujo” 1983, ”Razorback” 1984, ”Slugs” 1988 samt ”Monkey Shines” 1988. Under 1990-talets allmänna nedgångsperiod för skräckfilmsgenren i allmänhet såg det fortfarande ganska mörkt ut på djurskräcksfronten. De filmer som fick någon uppmärksamhet var ganska lättviktiga och ofta självironiska produktioner som ”Arachnophobia” 1990; ”Anaconda” 1997, ”Lake Placid” 1999 och ”Deep Blue Sea” 1999. Att det varit så svårt att få till bra djurskräckisar har säkert mycket att göra med att regissera just djur. Med uppsvinget fr CGI-effekter samt billigare teknisk utrustning fick dock genren ett litet återuppsving under 2000-talet, främst kanske pga av det märkliga fenomenet tokiga hajfilmer som troligtvis triggades igång av den oväntade framgången för b-filmen ”Sharknado” 2013. Men om man bortser för den idiotiska hajsoppan producerades det likväl här ett par sevärda filmer som ”Open Water” 2003” ”The Reef” 2010; ”The Shallows” 2016 och ”47 Meters Down” 2017. Andra djur som också rönt viss framgång på vita duken eller TV-skärmen under 2000-talet är framför allt krokodiler; ”Black Water” 2007, ”Rogue” 2007 och ”Crawl” samt spindlar; ”Eight Legged Freaks” och ”Big Ass Spider!” 2013

Föreställningen om att djur tar hämnd på människan känns väl dock idag lite lustig. Faktum är ju att ca 20 % av alla jordens arter hotas av utrotning och bland dessa ingår inte människan. Under detta århundrade kan denna siffra dessutom stiga till ca 50 %. En film som Frogs skulle i dag inte kännas så relevant när populationen av amfibier stadigt har sjunkit under de senaste 20 åren. En tredjedel av dessa arter hotas av utrotning, mestadels beroende på kemiska föroreningar. Kanske framtidens djurskräckisar kommer att vara fyllda av giftiga maneter, havsormar och andra varelser som kanske kommer att expandera sina habitat allt eftersom ekosystemen förändras pga den globala uppvärmningen.  Och kanske naturen kommer slå tillbaka på ett sätt som är långt mer skrämmande än de skräckfilmer vi hittills har kunnat ta del av. Vem vet, Greta möjligen. Så medan tid fortfarande finns, passa på att rösta på den typ av film som Du tycker verkar innehålla de mest skrämmande djuren!

Var det någon som undrade om det blev uppvärmning med quiz också, kanske något ur Fablernas Värld rent av? Ja men självklart ska vi väl kunna bjuda på lite filmklipp innefattandes en parad av diverse varelser från vår herres hage. Arne Weise är förvisso inte på plats som vår ciseron men likväl kan det uppstå spännande möten med bestar som möjligen lockar till fördjupad bekantskap framöver. Så frågan är om du hajar vilka hundar som ligger begravda, insikterna kanske räcker till ett litet pris att ta med hem samt en plats på ToB:s Hall of Fame. Kom och ta reda på detta.! Evenemanget är naturligtvis gratis och om så önskas finns dryck och snacks dessutom att inhandla i baren. Kom i tid om ni vill försäkra er om en bra plats utan träsmak. 

Kvällens program: Torsdag 24/2 2022 
19:00 - Dörrarna öppnas 
Ca 19:30 - ToB;s SkräckfilmsQuiz 
Ca 20:00 - Kvällens film 
Ca 22:00 - Prisutdelning 
Ca 22:30 – Closing Time

Plats: Skjul Fyra Sex, Adress Fiskhamnsgatan 41 
(ingång på sidan mot Älven)
Hållplats: Chapmans Torg 
Karta

Vi ses!

ToB-gänget