Vi har sett en rad filmatiseringar av Lovecrafts verk, men hur många har egentligen något med själva grundhistorien att göra … nej, just det? Den enda riktigt seriösa Lovecraft-filmatiseringen är väl Andrew Lemans ”The Call of Cthulhu” 2005. En av dem som ändå faktiskt lyckats med konststycket att leverera ett par underhållande rullar inspirerade av Lovecraft är Stuart Gordon. Gordon har väl blivit lite av en Lovecraft.-specialist med filmer som ”Re-Animator” 1985 och ”Dagon” 2001 samt Masters of Horror-bidraget ”Dreams in the Witch-House” 2005 på sitt samvete. Men nu ska vi titta närmare på en annan av hans Lovecraft-filmer, som faktiskt är ”hyfsat” trogen originalhistorien, nämligen ”From beyond” 1986.

Något märkligt pågår i huset på 666 Benevolent Street.Grannarna har länge klagat på oljud och märkliga ljusfenomen som kommit därifrån nätterna igenom. Efter att en av grannarna slutligen tagit sig in i det mystiska huset visar det sig att det pågått avancerade vetenskapliga experiment där en längre tid. Ansvarig för det hela har Dr. Edward Pretorius (Ted Sorel) varit. Källan till ljus- och ljudfenomenen är en maskin kallad the resonator som han skapat. Denna maskin utsänder frekvenser som stimulerar hjärnans tallkottskörtel hos alla personer som vistas i dess närhet. Effekten blir att det härigenom blir möjligt för människan att se och interagera med ett alternativt plan av verkligheten, en annan dimension, där märkliga och okända varelser finns. Till sin hjälp har Dr Pretorius sin assistent Crawford Tillinghast (Jeffrey Combs) som blir den som till sist upptäcker att maskinen faktiskt fungerar. Olyckligtvis fungerar den alltför bra, från den andra sidan lyckas en av de mystiska varelserna ta sig igenom till vår dimension och vrida huvudet av Pretorius, varefter den käkar upp det. Men en sådan historia är ju för otrolig för att den tillkallade polisen ska tro på. Tillinghast blir anklagad för doktorns död och förklarad sinnessjuk. En som emellertid blir intresserad av denna märkliga historia är karriärkvinnan Dr Katherine McMichaels (Barbara Crampton), specialist på Schizofreni, som här ser en enastående möjlighet att fördjupa sig i forskningen kring hjärnan och tallkottskörteln. Hennes idé är att ta med sig Tillinghast tillbaka till brottsplatsen för att där reda ut vad som verkligen hänt, något som föreståndaren för sjukhuset, Dr. Bloch (Carolyn Purdy-Gordon), kraftigt motsätter sig. Uppbackad av polisen Buford “Bubba” Brownlee (Ken Foree) återvänder McMichaels och en motvillig Tillinghast emellertid till huset på Benevolent Street.för att återuppta experimenten, det skulle de inte ha gjort.

Historien är som sagt en tolkning av en klassisk Lovecraft-novell och vi känner naturligtvis igen grundelementen. Vi har de mordiska varelserna som ständigt finns omkring oss, dock i en annan dimension och ofarliga så länge vi inte öppnar portarna till den andra världen. Naturligtvis är det någon galen vetenskapsman som inte kan låta bli att utmana ödet och därigenom släppa helvetet lös. Själva konceptet låter naturligtvis lockande för oss skräckfilms- och lovecrafts-älskare, och med tanke på hur väldigt underhållande Gordons debutfilm Re-Animtor var kändes det som denna film kunde bli minst lika lyckad. Gänget från Re-Animator är även återsamlade här. Förutom regissör Gordon medverkar Brian Yuzna som manusförfattare och Jeffrey Combs i ännu en fin gestaltning av en halvgalen forskare (låt vara inte lika bra som Herbert West i just Re-Animator). I övrigt kan sägas om skådespelarinsatserna att Barbara Crampton gör det mesta av sin roll som en akademisk forskare på uppåtgång med en inte så politiskt korrekt dubbelnatur liksom Ken Foree, som en del kanske känner igen från Romeros ”Dawn of the Dead. Gordons fru Carolyn Purdy-Gordon upprepar i princip sin roll som känslokall bitch från Re-Animator och gör det bra och Ted Sorel funkar bra i sin skurkroll. Slutligen ska även cred ges till gänget bakom specialeffekterna, vilka faktiskt lyfter filmen en hel del.

From Beyond är på det hela taget en ganska kul B-film, men det känns som Gordon ändå borde ha kunnat få ut mer av denna historia. Det mesta arbetet verkar ha lagts på just specialeffekterna och monsterkreationerna. Och visst är det kul att se svävande ålar och inte minst Dr. Pretorious frånstötande uppenbarelse. Ni som sett Cronenberg gå loss vet vad som väntar av slem och andra kroppsvätskor. Men detta är på det hela taget en enkel film som inte lämnar några bestående intryck. Den totala galenskapen som präglade Gordons första film Re-Animator och gjorde den till en klassiker saknas här. Jeffrey Combs karaktär Crawford Tillinghast är t ex inte alls lika skruvad som Herbert West. Re-Animator har även följaktligen hittills fått två uppföljare och en tredje verkar vara på väg. Kanske problemet ligger i att gordon här försöker göra en mer seriös film, mer trogen Lovecraft. Men den gotiska skräckkänsla som vi finner i Lovecrafts noveller infinner sig aldrig här, filmen blir aldrig skrämmande. Kanske Gordon har lagt till för mycket som inte alls passar Lovecraft, t ex blinkningarna åt 1900-talets skräckhistorik vad gäller namnen Dr. Pretorius (Ernest Thesiger i Bride of Frankenstein) och Dr. Bloch (Robert Bloch) samt de delar som anspelar på sex. Lovecraft och sex är ju en ekvation som inte riktigt går ihop. From Beyond blir heller aldrig lika komisk och ”over the top” som Re-Animator.

Trots allt får man säga att From Beyond är en sevärd film som kommer att underhålla de flesta som inte är ute efter en superseriös film. Gillade du Re-Animator eller filmer som Basket case kommer du nog även att uppskatta denna. Filmen är typisk för 80-talets B-skräckisar, filmer med glimten i ögat som förmedlar en dos svart humor blandat med lite blodslafs. En studs opretentiös underhållning säger vi väl inte nej till efter en seg dag på jobbet.