Utgivningsår | 2009
Filmen utspelar sig i Afghanistan där en grupp amerikanska soldater är posterade ute i öknen för att hålla vakt och spana efter talibaner. Bin Ladin och hans anhang lyser dock med sin frånvaro.
Flera regissörer har under senare tid känt sig kallade att bli den nye herren på täppan vad gäller ironiska B-skräckisar och en av de mer framstående är engelsmannen Jake West.
Handlingen är inte speciellt komplicerad. I en kort inledningssekvens i svartvitt får vi en återblick till år 1980, då Jasons mamma Pamela går bärsärkagång i sin hämnd på de ungdomar som pga försumlighet orsakat att hennes son Jason drunknat.
Jag antar att det är en hel del av oss som minns Sam Raimis gamla Evil Dead-filmer med värme. Bruce Campell slåss mot elaka döingar med sin motorsåg och sin boom-stick. Det var tider det!
Låt oss vara tydliga med en sak från början, Zombieland är egentligen ingen riktig skräckfilm, om man med skräckfilm menar att filmen ska skrämmas.
Ibland när man inte har något bättre för sig händer det ju att man bara kommer på sig själv med att tänka, ”ska jag inte kolla in den senaste Saw-installationen, mest för allmänbildningens skull”.
Medan Tomas Alfredson här i Sverige tog sig an vampyrerna i sin filmatisering av ”Låt den rätte komma in” 2008 satsade norrmännen på zombier i Tommy Wirkolas ”Død snø” 2009. Det är denna senare film vi nu ska ta oss en titt på.
Under de senaste tio åren har vi sett en mängd anglosaxiska filmer och TV-produktioner där en liten grupp människor tvingas kämpa för sina liv i en ödelagd värld.
Temat är något vi känner igen från otaliga föregångare, nämligen onda barn. Vi har sett detta tidigare i filmer som ”The Bad Seed”, ”The Omen”, ”The Good Son” samt ett gäng filmer med titlar som börjar på Children etc bara för att nämna ett par.
Det är ganska svårt att göra något nyskapande på dystopiska teman, men om produktionen är genomarbetad med en bra grundhistoria är ju filmer av denna typ aldrig fel.