Krönikor
Ärligt talat, hur kan man egentligen ha fastnat för ett så pass morbidt fenomen som skräck? Det är ju inte precis så att världen behöver mer av lidande och plågor om man säger så.
T ex började filmen med ett inslag från SVT:s debattprogram Svar direkt eller något liknande. I vart fall stod en skenhelig Siwert Öholm och gaggade om hur hemsk hårdrocken var och hur den förstörde dagens ungdom.
21/12 2012 skulle mänskligheten åter gå under enligt den gamla mayakalendern.
ToB har listat över 1000 filmer i sitt filmarkiv! Det kan vara svårt att hitta bland alla gobitarna så här får ni en lista med några av ToB:s högst rankade favoriter.
Själv tycker jag alltid det är intressant att kolla in vad folk har för böcker / skivor / böcker i sina bokhyllor, det säger ju en hel del om vem de är som personer.
Så, vad fick mig att börja spy ut en massa svamlig text denna gången då? Tja, här sitter man och slöbläddrar i GP, skummar halvt ointresserat igenom serierna av gammal vana.
Är det det dramaturgiska upplägget, temat eller det estetiska uttrycket som i huvudsak styr? En typ av skräck jag alltid intalat mig att jag har svårt för är found footage-film.
En skräckis om dagen gör själen glad. Så då ska vi se om det går att ro detta lila projekt i land. Låt oss då börja!
För ett bra tag sen var vi ett par personer som satt och funderade över hur det kunde komma sig att vi alla innehade Dire Straits gamla (0-talsplatta Brothers In Arms. Visst, den sålde i massor, men likväl har vi inte direkt samma musiksmak.